Sök:

Sökresultat:

3 Uppsatser om Ventrikulära extraslag - Sida 1 av 1

Kammararytmi hos hund : behandling ? nÀr och med vad?

VentrikulÀra takyarytmier Àr den vanligaste typen av rytmrubbningar hos hundar. VentrikulÀra extraslag (VES), nÀr depolarisationen utgÄr frÄn kammaren, Àr den mildaste formen. Flera VES pÄ rad med en hög hjÀrtrytm kallas ventrikulÀr takykardi (VT) och kan utvecklas till livshotande kammarflimmer (VF) dÄ inget blod pumpas ut i kroppen. Arytmier upptÀcks normalt vid en klinisk undersökning med auskultation följt av elektrokardiografi (EKG). Dessa korta tre-minuters avlÀsningar kan identifiera en arytmi om den Àr vanligt förekommande. Allt vanligare blir anvÀndningen av 24-timmars ambulatorisk elektrokardiografi (AEKG) som lÀser av hjÀrtrytmen under ett helt dygn. AEKG Àr mycket anvÀndbar för att upptÀcka oregelbundna arytmier.

Cardiac troponin I- och EKG- förÀndringar vid experimentell endotoxinemi pÄ hÀst

Syftet med denna studie var att undersöka om en experimentellt inducerad endotoxinemi orsakar stegringar i plasmakoncentrationen av cardiac troponin I (cTnI) samt om det finns ett samband mellan koncentrationen av cTnI och frekvensen arytmier registrerade pĂ„ EKG. Åtta friska varmblodstravare fick en kontinuerlig intravenös infusion av endotoxiner (total dos 500 ng/kg) samtidigt som EKG registrerades. Blodprover togs varje timme under infusionen samt 1, 2, 3, 6, 10 och 24 timmar efter infusionens slut och analyserades avseende koncentrationen av cTnI med hjĂ€lp av en hyperkĂ€nslig analysmetod. En hĂ€st exkluderades frĂ„n försöket dĂ„ denna uppvisade en förhöjd initial koncentration av cTnI. Samtliga sju hĂ€star uppvisade signifikanta stegringar i koncentrationen av cTnI som nĂ„dde sitt högsta medelvĂ€rde (0.135 ± 0.094 !g/L) en timme efter infusionens slut.

Förmaksflimmer hos hÀst

Förmaksflimmer Àr en vanlig arytmi hos hÀst vars frÀmsta symtom Àr nedsatt prestation. MÄnga hÀstar kan emellertid leva asymtomatiskt och flimret upptÀcks som ett bifynd. Denna litteraturstudie syftar till att redogöra för fysiologi, patofysiologi, uppkomst och behandling av förmaksflimmer hos hÀst. Det finns tvÄ typer av förmaksflimmer; primÀr samt sekundÀrt till andra hjÀrtÄkommor. Den primÀra formen Àr vanligast hos hÀst. Flimret kan antingen vara paroxysmalt vilket innebÀr att det spontant konverterar till sinusrytm, persisterande vilket innebÀr att konvertering sker efter behandling, eller permanent nÀr flimret kvarstÄr trots behandling.